timbertcool

Om detta inte var uppenbart så kan jag nu förmedla faktumet att förestående meningar innehåller alla en ev. fler särskrivningar. (Hoppas inte det blir för svårt att fatta vad som egentligen ska stå..)

Jag ser det som en mycket underlig företeelse att folk kan reta sig något så kolossalt på särskrivningar. För mig är det bara ett väldigt underhållande uppehåll i vardagen. Det må göra en text något mer svårförståelig. Men hur jobbigt är det!? Det tar ju oftast en hundradels sekund! (<-- Är det en särskrivning?) Den tycker jag man gott kan ta sig, utan att helt flippa ut.

.

Det finns lite olika teorier angående varför vissa har så svårt med att skriva utan att särskriva. Vissa säger att det till stor del beror på engelskans påverkan. (De har ju som känt inte samma sorts meningsuppbyggnad i sitt språk) Ett annat säger att det har med den visuella aspekten. Man föredrar att skriva tunnelbane åkare än tunnelbaneåkare. (Man tycker kanske att det verkar fel då ordet är så långt) Sen finns det fler och mer komplexa anledningar till detta språkets defekta utryck. Men det ska jag inte ge mig in på, för det är inte så roligt..

.

Jag blir uppriktigt glad när jag får se någons naiva försök att skriva när det misslyckas. Tex, när man går genom sommarens hetta i en varm stad. (De varma fötterna, det svettiga huvudet och den kladdiga känslan man får på kroppen gör vanligtvis en på något obehagligt humör.) Men när man helt plötsligt går förbi en lite utländsk närbutik med en skylt utanför som har texten som lyder "Mjuk glass" på sig så kan jag inte annat än le.. Det är ju verkligen underbart! Särskrivare är verkligen språkets ofrivilliga skojare.

Men sen måste jag erkänna att det finns en sorts särskrivning som jag vill uppmuntra till! Språket vi använder idag är nämligen i farozonen att förlora sitt liv.. Oftare och oftare finner man att man inte med ord kan beskriva vad ett ord betyder. Man får inte upp en bild i huvudet i sammanhang med ordet. Utan man får bara "en känsla" av vad ordet betyder.

.

Så därför vill jag uppmuntra till att börja skriva ordet "Godnatt" särskrivet. "God natt". På så sätt kanske vi kan förhindra att detta ord (som jag redan anser blivit utsatt för det) blir sagt av slentrian. Om man säger "godnatt"/"god natt" till någon så ska det vara tydligt att man faktiskt vill önska den andra parten en trevlig och god natt.