Tur att man inte tror på drömtydningar..
Ibland är man riktigt glad att drömmar inte alls är förknippade med framtiden. (Även om de ibland kan bli inspirerade av samtiden) Men jag skulle bara vilja måla ut ett scenario över hur en dröm för mig skulle kunna tolkas om jag vore en sådan drömtydare...
Följande utspelade sig i drömmarnas värld:
Jag befinner mig i en trädgård som till största delen består av gräs. Gräsmattan omgärdas av ett vitt staket. Tätt intill utsidan av staketet går en liten grusstig...
I denna rofyllda miljö befinner jag mig. Men plötsligt infinner sig Emil Laxén och Milton Larsson. Emil har av någon anledning bestämt sig för att han inte vill att jag ska leva. (Man blir lite ledsen när sådant händer..) Så till Miltons stora nöje börjar en dödsdans mellan mig och denna lekfullt farliga "Lax". (Då jag inte själv vill bli avvisad från jordelivet bestämde jag mig för att bekämpa eld med eld. Emil ska dö!!!)
Stridens hetta ger ingen av kombattanterna ett konkret övertag över motståndaren. Det är som att se två rovdjur cirkulera runt varandra med död i blicken. Allt för att varje tecken på svaghet hos den andre ska kunna utnyttjas. Allt detta sker till ljudet av Miltons uppskattande skrattsalvor...
Plötsligt händer det något.. Emil faller!!! Jag tar genast mitt tillfälle i akt. Jag lyfter på den maskindrivna gräsklippare jag har till hands och börjar metodiskt lyfta upp den bara för att släppa den över Laxens ansikte.. Om och om igen genomför jag denna procedur tills allt som återstår bara är en blodig sörja. (Nu i efterhand inser jag att det kanske hade gått att lösa våra meningsskiljaktigheter med en diskussion..) Men som sagt skrattar Milton fortfarande.
Resterna av Emils kroppslighet ligger helt intill staketet. Detta gör att när en äldre kvinna går förbi med en matkasse i handen befinner sig "allt" i kvinnans "döda vinkel"... Jag och Milton försöker nu verka oberörda av stundens hetta för att inte avslöja oss. Kvinnan går förbi och vi hälsar artigt. Men nu frågar hon även: "Vart har du vart?" Jag blir lite nervös av frågan och tvingar fram en svar.. "Jag har.. vart på... BARNENS BADPLATS!" Jag pustar ut över att jag så galant lyckades svara på kvinnans förfrågan..
Hon vandrar vidare några meter.. Jag tror nu att faran är över. MEN ICKE!! Hon vänder sig nu om och går fram emot staketet. Hon tittar på det som en gång kallats Emil Laxén!
Hon blir tyst...
Hon tittar mig i ögonen..
Det sprider sig ett leende på hennes läppar..
Hon öppnar munnen..
Hon säger med skämtsam ton: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"
Nu bryter vi ALLA ihop av skratt! Det var inte ett väntat skämt.. (När jag säger ALLA så menar jag ALLA.. Även "Emils gegga" bryter ihop i gapskratt!)
Nu vaknar jag.. Jag rynkar på pannan, men skrattar sedan.
Så nu ska jag försöka tolka denna dröm som om det fanns någon sorts sanning i den.
Man kan ju minst sagt säga att ett par frågor väcks.. Varför vill Emil döda mig? Vill JAG döda Emil i verkligheten? Varför skrattar Milton?! Vem är denna kvinna? Och vad menar hon med orden: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"!?
Nedan kommer de enda rationella svar jag kan komma på för dessa frågor.
Varför vill Emil döda mig? : För att jag får Milton att skratta, vilket han själv inte klarar av.
Vill jag döda Emil? : Tydligen? Annars hade jag ju inte dödat honom i drömmen!
Varför skrattar Milton? : För det ser roligt ut...
Vem är kvinnan? : Jag förstår nu i efterhand att hon är riktigt psykfall. Kan möjligtvis vara en ensamstående kvinna eftersom hon endast bar på en liten matkasse.. (Kanske hade hon en man som hon lät möta ett dylikt öde som jag lät Emil göra?)
Vad menar hon med orden: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"?: Detta blir enligt mig det enda som är obegripligt för mig.. Denna fråga har nu gäckat mig i några dagar! VARFÖR SÄGER HON SÅ?!
Sov gott!
Dagens visa:
"This is a story of an ordinary little boy named Charlie Bucket. He was not faster, or stronger, or more clever than other children. His family was not rich or powerful or well-connected; in fact, they barely had enough to eat. Charlie Bucket was the luckiest boy in the entire world. He just didn't know it yet."
Kommentarer
Trackback
