Sleepless, but I ain´t in Seattle
Dagar är transportsträckor till natten. Av någon anledning är det så mitt liv utformat sig. Jag trivs bäst när mörkret tränger på husets knutar och en blå skärm som lyser upp min tillvaro. (Skärmen är inte ett måste... Dock är det vanligt att den sprider ljus när jag inte sover.) Ofta hör jag irriterade kommentarer från äldre generationer angående mina extravaganta sovtider. "Du sover ju bort hela dagen pöjk!" Men vet du vad gubbe lilla? DU SOVER BORT HELA NATTEN!
Jag har faktiskt inte något riktigt syfte med detta inlägg, vill bara göra min röst hörd till alla likasinnade där ute i mörkret. Var du än är, vad du än vill och hur du än ser ut "Du är inte ensam!"
.
Jag har ont i ryggen.
.
Nedan följer lite musiktips... Ta dig tid att lyssna!
(Annars blir jag ledsen)
Grand Island:
Joshua James:
Griffin House:
Ray LaMontagne:
Dagens låt:
"Thus conscience does make cowards of us all."
-Hamlet
Ja där var jag!
Film är en rätt bäst serverad med musik.
Målningar, skulpturer, symfonier, lyrik och fotograferingar... De är alla olika sätt för en konstnärssjäl att utrycka sig genom. Man kan då fråga sig "Om man vill vara riktigt konstnärlig så borde man väl kombinera dessa?" Men hur då? HUR? Man vill ju inte skapa en kaka på en kaka. Ska man måla på en skulptur? Ska man fotografera en symfoni? Eller kanske läsa lyrik till en skulptur?
Inte låter det så bra inte. Men jag ska nu berätta för dig om ett område som kan kombinera två olika konststycken. Kombinationen av bild och musik. Film
Det finns olika sätt att kombinera dessa. Ofta används de i syfte att framhäva den andra konsten. I t.ex. musikvideor är bilderna där för att skapa känslor som sedan ska associeras med låten. På så sätt bildar man en känsloladdning i kombination med låten.
Sen finns det filmer som har ett soundtrack som aldrig skulle gå att lyssna på i vanliga fall. Men tillsammans med bilderna blir det en bra enhet. Klassiska exempel på det inom skräckgenren. T.ex. Psycho.
Men sen fins det den tredje sorten där både bra film och bra musik arbetar i samklang. Två av dessa har jag nyligen fått bevittna och lyssnat på. Once och Away We Go. Här får man både en visuell och musikalisk upplevelse i en enda blandning. Det finns inget mer underbart!
Once charm ligger i det faktum att den knappt verkar finnas ett manus. Kameran är skakig och bilden styrker det redan uppenbara faktum att kameran skulle kunna blivit köpt på elgiganten. Men tillsammans med charmiga och intressanta personligheter och underbar musik blir det till en helt fantastisk film. SE DEN!!!
.
Nedan är några exempel på dess underbara musik.
.
Glen Hansard & Marketa Irglova – Falling Slowly
Glen Hansard – Lies
Glen Hansard – Leave
Glen Hansard – Trying To Pull Myself Away
Glen Hansard – All The Way Down
Glen Hansard & Marketa Irglova – Once
Glen Hansard – Say It To Me Now
Glen Hansard – Lies
Glen Hansard – Leave
Glen Hansard – Trying To Pull Myself Away
Glen Hansard – All The Way Down
Glen Hansard & Marketa Irglova – Once
Glen Hansard – Say It To Me Now
Away we go är en film om oväntat föräldraskap. En mysig film med trevligt, smart och rappt manus. Men det som gör filmen till en värd upplevelse är dess musik som är framförd av Alexi Murdoch, som jag redan innan filmen var förtjust i.
Nedan är några exempel på dess underbara musik:
Alexi Murdoch – All My Days
Alexi Murdoch – Blue Mind
Alexi Murdoch – Song For You
The Stranglers – Golden Brown
Alexi Murdoch – Orange Sky
Alexi Murdoch – Blue Mind
Alexi Murdoch – Song For You
The Stranglers – Golden Brown
Alexi Murdoch – Orange Sky
Dagens låt:
"Babies like to breathe, and they're good at hiding it. I put a pillow over a baby. I thought she wasn't breathing, but she was. She was sneaky, but I'll try again."
Björnen vaknar upp ur sitt ide
Sakta, gungande men ändå bestämt tar björnen sina första steg ut i den bländande solen. Våren här här och isoleringens tid är över...
Sakta, vinglande men ändå med något som skulle kunna misstolkas som bestämdhet tar Timothy sina första steg ut i
solen. Han bländas inte av solen för han har sina "näs-rots-klämmande" solglasögon på sig. Våren är här och skolans
sociala isolering är snart över...
Jag börjar äntligen se ljuset i slutet av tunneln. (Får hoppas att det ljuset inte visar sig vara ett ankommande tåg)
Jag kan nämligen nu se fram emot studenten och allt dess glädjeeskapader som kommer medfölja. Jag är nämligen
färdig med projektarbetet. (Nästan i alla fall. Bara rapporten kvar) Så först nu vågar jag se fram emot studenten utan
att oroa mig för att något hinder ska tona upp sig i horisonten. Eller.. Det var i alla fall så jag hoppades att det skulle
bli.
Men faktum är nog att jag är en rolös personlighet. Jag kommer alltid ha svårt att finna ro. För oavsett hur många
problem man triumferande övervinner, så finns det alltid olycksbådande skuggor i horisonten. Ena dagen är det
projekt som bör avslutas, andra är det pengar som sinar. En dag är man trängd, en annan är man ensam. Livets
tragiska komedi.
Solen strålar må skapa skuggbilder. Men bättre skuggor än nattens brist på dem. När man ser sina svagheter ser
man sin personlighet i dess sanna form. Det må vara obehagligt, men med de upplevelserna träder självinsikten fram.
Man kan då inse hur man ska hantera sin egen situation. Jag börjar mer och mer förstå att jag faktiskt är en
pessimist. Jag vill förklä mig som realist, men kan ibland inse min egen cynism.
Uppmaning till mig: Sluta älta! Ta tag i dina hinder.
"Lev i den bästa av världar"
Dagens låt: Griffin House – Tell Me A Lie
"If you hold back anything, I'll kill ya. If you bend the truth or I think you're bending the truth, I'll
kill ya.If you forget anything, I'll kill ya. In fact, you're gonna have to work very hard to stay alive, Nick.
Now, do you understand everything I've said? 'Cause if you don't, I'll kill ya."
