Livet är kommunikation
Vår TV funkar inte. Alla är upptagna. De gröna prickarna på Facebook-chatten är fåtaliga. Vad innebär det? Det innebär att jag har tråkigt...
.
Jag är en kille. Jag har bruna ögon och jag har storlek 44 på mina fötter. Jag är en människa. Jag har händer och även öron. Jag är en människa. Att vara en människa innebär stora fördelar men även förpliktelser. Ironiskt nog är en av de största fördelarna med att vara en människa även en av de största förpliktelserna. Jag kan bli underhållen. Men jag måste även arbeta för att underhålla mig själv...
.
Men vad händer då med en kille med stora fötter när TV inte funkar? Vad händer med en människa med både händer och öron när han inte har någon att kommunicera med? Svaret är följande: Han blir uttråkad!
.
Människans väsen bygger till mycket stor del på sökande efter förståelse. Miljarder kronor läggs varje år på att forskning skall kunna drivas inom områden som ännu inte är förståeliga. Men en sorts forskning som lyckas bedrivas utan gigantiska ekonomiska bidrag är den vardagens sökande efter förståelse. Vi kommunicerar för att förstå och för att bli förstådda.
.
Vore det inte för vår rädsla för att bli missuppfattade av andra individer så skulle språk hamna i glömska. Vi skulle vandra runt utan önskan att rationalisera sina handlingar. Utan denna rädsla skulle inte kärlek, sympati eller självuppoffrande anda finnas...
.
Så nu när jag nu sitter här utan kompisar, TV eller gröna prickar på Facebook-chatten så har jag tråkigt. Utan kommunikation så kan jag varken förstå eller göra förstod. Oavsett vad man tycker är underhållande så kan man nästan alltid grunda det i en önskan att få integrera tankar med andra. När jag ser på en film, lyssnar på en låt eller läser en god bok så gör jag det i slutändan för att uppnå större insikt och förståelse. Allt från smaker och former till färg och ljud är uttryck för någons idéer och tankar...
.
Jag ber om ursäkt för detta högst utdragna och humorlösa inlägg. Men allt jag har skrivit är i syfte att förmedla mina känslor och tankar. Så om jag nu har lyckats med mitt uppsåt så skall du nu känna dig uttråkad, cynisk och irriterad. Men framför allt så ska du nu ha ökat din förståelse för mig. Denna process där jag genom skrivande kan skicka mina känslor kallas KOMMUNIKATION...
Dagens låt:
.
"I'm dead Pete. Dead people don't like company."
Sleepless, but I ain´t in Seattle
Dagar är transportsträckor till natten. Av någon anledning är det så mitt liv utformat sig. Jag trivs bäst när mörkret tränger på husets knutar och en blå skärm som lyser upp min tillvaro. (Skärmen är inte ett måste... Dock är det vanligt att den sprider ljus när jag inte sover.) Ofta hör jag irriterade kommentarer från äldre generationer angående mina extravaganta sovtider. "Du sover ju bort hela dagen pöjk!" Men vet du vad gubbe lilla? DU SOVER BORT HELA NATTEN!
Jag har faktiskt inte något riktigt syfte med detta inlägg, vill bara göra min röst hörd till alla likasinnade där ute i mörkret. Var du än är, vad du än vill och hur du än ser ut "Du är inte ensam!"
.
Jag har ont i ryggen.
.
Nedan följer lite musiktips... Ta dig tid att lyssna!
(Annars blir jag ledsen)
Grand Island:
Joshua James:
Griffin House:
Ray LaMontagne:
Dagens låt:
"Thus conscience does make cowards of us all."
-Hamlet
Ja där var jag!
Film är en rätt bäst serverad med musik.
Målningar, skulpturer, symfonier, lyrik och fotograferingar... De är alla olika sätt för en konstnärssjäl att utrycka sig genom. Man kan då fråga sig "Om man vill vara riktigt konstnärlig så borde man väl kombinera dessa?" Men hur då? HUR? Man vill ju inte skapa en kaka på en kaka. Ska man måla på en skulptur? Ska man fotografera en symfoni? Eller kanske läsa lyrik till en skulptur?
Inte låter det så bra inte. Men jag ska nu berätta för dig om ett område som kan kombinera två olika konststycken. Kombinationen av bild och musik. Film
Det finns olika sätt att kombinera dessa. Ofta används de i syfte att framhäva den andra konsten. I t.ex. musikvideor är bilderna där för att skapa känslor som sedan ska associeras med låten. På så sätt bildar man en känsloladdning i kombination med låten.
Sen finns det filmer som har ett soundtrack som aldrig skulle gå att lyssna på i vanliga fall. Men tillsammans med bilderna blir det en bra enhet. Klassiska exempel på det inom skräckgenren. T.ex. Psycho.
Men sen fins det den tredje sorten där både bra film och bra musik arbetar i samklang. Två av dessa har jag nyligen fått bevittna och lyssnat på. Once och Away We Go. Här får man både en visuell och musikalisk upplevelse i en enda blandning. Det finns inget mer underbart!
Once charm ligger i det faktum att den knappt verkar finnas ett manus. Kameran är skakig och bilden styrker det redan uppenbara faktum att kameran skulle kunna blivit köpt på elgiganten. Men tillsammans med charmiga och intressanta personligheter och underbar musik blir det till en helt fantastisk film. SE DEN!!!
.
Nedan är några exempel på dess underbara musik.
.
Glen Hansard & Marketa Irglova – Falling Slowly
Glen Hansard – Lies
Glen Hansard – Leave
Glen Hansard – Trying To Pull Myself Away
Glen Hansard – All The Way Down
Glen Hansard & Marketa Irglova – Once
Glen Hansard – Say It To Me Now
Glen Hansard – Lies
Glen Hansard – Leave
Glen Hansard – Trying To Pull Myself Away
Glen Hansard – All The Way Down
Glen Hansard & Marketa Irglova – Once
Glen Hansard – Say It To Me Now
Away we go är en film om oväntat föräldraskap. En mysig film med trevligt, smart och rappt manus. Men det som gör filmen till en värd upplevelse är dess musik som är framförd av Alexi Murdoch, som jag redan innan filmen var förtjust i.
Nedan är några exempel på dess underbara musik:
Alexi Murdoch – All My Days
Alexi Murdoch – Blue Mind
Alexi Murdoch – Song For You
The Stranglers – Golden Brown
Alexi Murdoch – Orange Sky
Alexi Murdoch – Blue Mind
Alexi Murdoch – Song For You
The Stranglers – Golden Brown
Alexi Murdoch – Orange Sky
Dagens låt:
"Babies like to breathe, and they're good at hiding it. I put a pillow over a baby. I thought she wasn't breathing, but she was. She was sneaky, but I'll try again."
Björnen vaknar upp ur sitt ide
Sakta, gungande men ändå bestämt tar björnen sina första steg ut i den bländande solen. Våren här här och isoleringens tid är över...
Sakta, vinglande men ändå med något som skulle kunna misstolkas som bestämdhet tar Timothy sina första steg ut i
solen. Han bländas inte av solen för han har sina "näs-rots-klämmande" solglasögon på sig. Våren är här och skolans
sociala isolering är snart över...
Jag börjar äntligen se ljuset i slutet av tunneln. (Får hoppas att det ljuset inte visar sig vara ett ankommande tåg)
Jag kan nämligen nu se fram emot studenten och allt dess glädjeeskapader som kommer medfölja. Jag är nämligen
färdig med projektarbetet. (Nästan i alla fall. Bara rapporten kvar) Så först nu vågar jag se fram emot studenten utan
att oroa mig för att något hinder ska tona upp sig i horisonten. Eller.. Det var i alla fall så jag hoppades att det skulle
bli.
Men faktum är nog att jag är en rolös personlighet. Jag kommer alltid ha svårt att finna ro. För oavsett hur många
problem man triumferande övervinner, så finns det alltid olycksbådande skuggor i horisonten. Ena dagen är det
projekt som bör avslutas, andra är det pengar som sinar. En dag är man trängd, en annan är man ensam. Livets
tragiska komedi.
Solen strålar må skapa skuggbilder. Men bättre skuggor än nattens brist på dem. När man ser sina svagheter ser
man sin personlighet i dess sanna form. Det må vara obehagligt, men med de upplevelserna träder självinsikten fram.
Man kan då inse hur man ska hantera sin egen situation. Jag börjar mer och mer förstå att jag faktiskt är en
pessimist. Jag vill förklä mig som realist, men kan ibland inse min egen cynism.
Uppmaning till mig: Sluta älta! Ta tag i dina hinder.
"Lev i den bästa av världar"
Dagens låt: Griffin House – Tell Me A Lie
"If you hold back anything, I'll kill ya. If you bend the truth or I think you're bending the truth, I'll
kill ya.If you forget anything, I'll kill ya. In fact, you're gonna have to work very hard to stay alive, Nick.
Now, do you understand everything I've said? 'Cause if you don't, I'll kill ya."
Tur att man inte tror på drömtydningar..
Ibland är man riktigt glad att drömmar inte alls är förknippade med framtiden. (Även om de ibland kan bli inspirerade av samtiden) Men jag skulle bara vilja måla ut ett scenario över hur en dröm för mig skulle kunna tolkas om jag vore en sådan drömtydare...
Följande utspelade sig i drömmarnas värld:
Jag befinner mig i en trädgård som till största delen består av gräs. Gräsmattan omgärdas av ett vitt staket. Tätt intill utsidan av staketet går en liten grusstig...
I denna rofyllda miljö befinner jag mig. Men plötsligt infinner sig Emil Laxén och Milton Larsson. Emil har av någon anledning bestämt sig för att han inte vill att jag ska leva. (Man blir lite ledsen när sådant händer..) Så till Miltons stora nöje börjar en dödsdans mellan mig och denna lekfullt farliga "Lax". (Då jag inte själv vill bli avvisad från jordelivet bestämde jag mig för att bekämpa eld med eld. Emil ska dö!!!)
Stridens hetta ger ingen av kombattanterna ett konkret övertag över motståndaren. Det är som att se två rovdjur cirkulera runt varandra med död i blicken. Allt för att varje tecken på svaghet hos den andre ska kunna utnyttjas. Allt detta sker till ljudet av Miltons uppskattande skrattsalvor...
Plötsligt händer det något.. Emil faller!!! Jag tar genast mitt tillfälle i akt. Jag lyfter på den maskindrivna gräsklippare jag har till hands och börjar metodiskt lyfta upp den bara för att släppa den över Laxens ansikte.. Om och om igen genomför jag denna procedur tills allt som återstår bara är en blodig sörja. (Nu i efterhand inser jag att det kanske hade gått att lösa våra meningsskiljaktigheter med en diskussion..) Men som sagt skrattar Milton fortfarande.
Resterna av Emils kroppslighet ligger helt intill staketet. Detta gör att när en äldre kvinna går förbi med en matkasse i handen befinner sig "allt" i kvinnans "döda vinkel"... Jag och Milton försöker nu verka oberörda av stundens hetta för att inte avslöja oss. Kvinnan går förbi och vi hälsar artigt. Men nu frågar hon även: "Vart har du vart?" Jag blir lite nervös av frågan och tvingar fram en svar.. "Jag har.. vart på... BARNENS BADPLATS!" Jag pustar ut över att jag så galant lyckades svara på kvinnans förfrågan..
Hon vandrar vidare några meter.. Jag tror nu att faran är över. MEN ICKE!! Hon vänder sig nu om och går fram emot staketet. Hon tittar på det som en gång kallats Emil Laxén!
Hon blir tyst...
Hon tittar mig i ögonen..
Det sprider sig ett leende på hennes läppar..
Hon öppnar munnen..
Hon säger med skämtsam ton: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"
Nu bryter vi ALLA ihop av skratt! Det var inte ett väntat skämt.. (När jag säger ALLA så menar jag ALLA.. Även "Emils gegga" bryter ihop i gapskratt!)
Nu vaknar jag.. Jag rynkar på pannan, men skrattar sedan.
Så nu ska jag försöka tolka denna dröm som om det fanns någon sorts sanning i den.
Man kan ju minst sagt säga att ett par frågor väcks.. Varför vill Emil döda mig? Vill JAG döda Emil i verkligheten? Varför skrattar Milton?! Vem är denna kvinna? Och vad menar hon med orden: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"!?
Nedan kommer de enda rationella svar jag kan komma på för dessa frågor.
Varför vill Emil döda mig? : För att jag får Milton att skratta, vilket han själv inte klarar av.
Vill jag döda Emil? : Tydligen? Annars hade jag ju inte dödat honom i drömmen!
Varför skrattar Milton? : För det ser roligt ut...
Vem är kvinnan? : Jag förstår nu i efterhand att hon är riktigt psykfall. Kan möjligtvis vara en ensamstående kvinna eftersom hon endast bar på en liten matkasse.. (Kanske hade hon en man som hon lät möta ett dylikt öde som jag lät Emil göra?)
Vad menar hon med orden: "Ja du.. Du har verkligen vart på barnens badplats!"?: Detta blir enligt mig det enda som är obegripligt för mig.. Denna fråga har nu gäckat mig i några dagar! VARFÖR SÄGER HON SÅ?!
Sov gott!
Dagens visa:
"This is a story of an ordinary little boy named Charlie Bucket. He was not faster, or stronger, or more clever than other children. His family was not rich or powerful or well-connected; in fact, they barely had enough to eat. Charlie Bucket was the luckiest boy in the entire world. He just didn't know it yet."
Here's looking at you kid...
Man hör dessa stora skådespelare tala med drömsk blick om denna filmatiserade fullkomligheten bland konstverk.
"Find me a moment from any culture creation that is more powerful than Ingrid Bergman in Casablanca. She dosent have to say a word, she can just sit there listening to Sam playing the piano..." - Tom Hanks
"Here's looking at you kid..." - Richard Blaine
"Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship." Richard Blaine
Detta har jag genom åren hört sägas OM och citeras om filmen Casablanca. (Självklart väcks frågan: What is all the fuzz about?!)
Och efter att ha tittat på den så är det precis det jag ska säga till dig "Im going to tell you what the fuzz is all about!"
För det första är den en liten portion filmhistoria. Den anses av många att vara en av filmhistoriens största klassiker. (Bara det säger en hel del!)
Det är även en helt underbar film! (Enkelt utryckt av mig) Den innehåller en underhållande story och en tragisk och gripande kärlekshistoria. Du får säga vad du vill, men enligt mig ger Humphrey Bogarts och Ingrid Bergmans genuina men ändå simpla skådespel filmen en rörande äkthet. T.ex. Ingrids tårfyllda, förtvivlade och flackande blick som hon riktar mot sin älskade Rick Blaine. (Ska bara ge med mig och erkänna att även mina ögon blev fuktiga vid några känslosamma ögonblick)
Ska inte säga mycket mer till dig än att jag starkt uppmuntrar dig till att genast ta dig för att se detta mästerverk. Du kommer inte ångra dig...
Dagens låt: (Ett självklart val)
"Play it once, Sam. For old times' sake."
Min hjärna är upptagen. Var god dröj.
Min hjärna och tid är upptagen med projektarbete. Men lämna gärna ett meddelande efter pipet.
"Who are you?"
Dagens låt:
...
"I can assure you I mean you no harm."
"Who are you?"
"Who? Who is but the form following the function of what and what I am is a man in a mask."
"Well I can see that."
"Of course you can. I'm not questioning your powers of observation I'm merely remarking upon the paradox of asking a masked man who he is. "
Naturen.. Svenskarnas ärkefiende!
Vi av mänskligheten som kallar oss Svenskar bor, som vi alla är bekanta med, i en otroligt obehaglig klimatzon. (Vilket borde tyda på bristande intellektuell kapacitet) Men det är väl bara att acceptera..
Men det finns ändå olika sorters svenskar också (Tro´t eller ej) Två av dem skulle jag vilja ge uppmärksamhet just nu. Kämparna och Mesarna. Låt mig förklara närmare:
.
Kämparna: Kanske inte de mest intellektuellt högaktade individer. De är nämligen de som tar sig an Moder Natur i en evig duell. Det är de som om inte inser att detta är ett omöjligt krig att vinna. Men jag säger följande: "Man kan inte tvinga fram solen bara för att man går ut med en engångsgrill och ett kilo korv!"
Men vad ska man säga. Nog är de modiga alltid. Man kan säga att de är som hjältarna i alla hollywoodfilmer.. De står där inför sin familj och eldar upp dem med motiveringar som "Solen skiner, det finns inga moln så långt ögat ser... Vi tar med en grill, en filt och mat och kaffe. Det kommer bli jättemysigt!" Och vem kan stå emot ett sådant tal?!
.
Men till skillnad från filmvärldens hjältar så förlorar dessa "kämpar" alltid mot naturen! Det är ju bara +5°c ute! Kanske säger de när man åter sitter i soffan hemma i värmen efter "äventyret" : "Men det var mysigt med frisk luft.. Det var.. uppfriskande!"
Men sannerligen säger jag. Det är varken mysigt, friskt eller uppfriskande när fingrarna blivit blåa av att ha haft en korv i sina bara händer! Det är bara moraliskt fel att gå ut och grilla i detta väder!
Mesarna: Som du säkert förstår på överstående text så anser jag mig inte vara en naiv "Kämpe". Jag är en stolt "Mes".
Mesar känner man genast igen genom deras attraktiva utseende, charmiga närvaro och fina sångröst. De är även de som anses vara de smartaste personer i dagens samhälle. Det finns inget negativt med "Mesarna" (Med det lilla undantaget det inte så smickrande namn de tilltalas med. ""Mesarna")
.
Men du säger kanske nu "Men Kämparna gör i alla fall något mot deras eländiga situation." Men låt mig då genast säga följande: Orättvisa ska inte bekämpas med våld. Det ska bekämpas med ordets skarpa tunga..
Och det kan jag verkligen säga dig: Jag kämpar jag med! Jag klagar som bara den på detta eländiga väder. Men jag ska inte ropa hej innan jag hoppat över ån. Det är inte sommar, så jag ska inte bete mig som om det vore så.
Ge dig inte in i en dust du inte kan vinna..
Låt Moder Natur vara i fred.
Dagens låt:
"It's a matter of professional integrity! No girl wants to marry a doctor who can't tell if
a man's dead or not!"
De och Dem
Som fortsättning på föregående inlägg så finns det ett missbruk av svenska språket jag kan störa mig på något fruktansvärt. Kan man inte veta vart man ska skriva "de" eller "dem" så kan man väl lika skriva "dom"! (Dom är ett ganska socialt accepterat sätt att skriva då det får användas i talspråk. Kan därför i de flesta sammanhang användas)
Sär skrivare.. Språkets ofrivilliga skojare!
Stekt kyckling lever. Brun hårig sjuk sköterska. Rök fritt.
Om detta inte var uppenbart så kan jag nu förmedla faktumet att förestående meningar innehåller alla en ev. fler särskrivningar. (Hoppas inte det blir för svårt att fatta vad som egentligen ska stå..)
Jag ser det som en mycket underlig företeelse att folk kan reta sig något så kolossalt på särskrivningar. För mig är det bara ett väldigt underhållande uppehåll i vardagen. Det må göra en text något mer svårförståelig. Men hur jobbigt är det!? Det tar ju oftast en hundradels sekund! (<-- Är det en särskrivning?) Den tycker jag man gott kan ta sig, utan att helt flippa ut.
.
Det finns lite olika teorier angående varför vissa har så svårt med att skriva utan att särskriva. Vissa säger att det till stor del beror på engelskans påverkan. (De har ju som känt inte samma sorts meningsuppbyggnad i sitt språk) Ett annat säger att det har med den visuella aspekten. Man föredrar att skriva tunnelbane åkare än tunnelbaneåkare. (Man tycker kanske att det verkar fel då ordet är så långt) Sen finns det fler och mer komplexa anledningar till detta språkets defekta utryck. Men det ska jag inte ge mig in på, för det är inte så roligt..
.
Jag blir uppriktigt glad när jag får se någons naiva försök att skriva när det misslyckas. Tex, när man går genom sommarens hetta i en varm stad. (De varma fötterna, det svettiga huvudet och den kladdiga känslan man får på kroppen gör vanligtvis en på något obehagligt humör.) Men när man helt plötsligt går förbi en lite utländsk närbutik med en skylt utanför som har texten som lyder "Mjuk glass" på sig så kan jag inte annat än le.. Det är ju verkligen underbart! Särskrivare är verkligen språkets ofrivilliga skojare.
Men sen måste jag erkänna att det finns en sorts särskrivning som jag vill uppmuntra till! Språket vi använder idag är nämligen i farozonen att förlora sitt liv.. Oftare och oftare finner man att man inte med ord kan beskriva vad ett ord betyder. Man får inte upp en bild i huvudet i sammanhang med ordet. Utan man får bara "en känsla" av vad ordet betyder.
.
Så därför vill jag uppmuntra till att börja skriva ordet "Godnatt" särskrivet. "God natt". På så sätt kanske vi kan förhindra att detta ord (som jag redan anser blivit utsatt för det) blir sagt av slentrian. Om man säger "godnatt"/"god natt" till någon så ska det vara tydligt att man faktiskt vill önska den andra parten en trevlig och god natt.
God dag!
Dagens låt:
"Oh my God, I'm getting pulled over. Everyone, just... pretend to be normal."
Social utmattning..
Jaha, då befinner jag mig i sitsen jag har befunnit mig i innan. I´m not in the people pleasing business.. Jag har alltid levt efter orden (Åh, nu kommer det mer engelska! Fy!) "Pick your battles" Men nu är jag bara socialt utmattad på vissa människor.. (De som känner mig vet att oresonlighet är den personlighet jag hatar mest på denna jord!)
Så om du nu märker att jag inte pratar så mycket med dig som jag brukar. Kanske sitter i min egen värld så beror det på att DU är dum i huvudet (Proveserande jag känner mig nu!!!) Detta kommer vara fallet ett par månader i framtiden. Jag orkar inte kommunicera med idioti. Så om jag inte pratar med dig...
(Du kan fråga om du känner dig utsatt.. Så kan jag bekräfta eller eventuellt lugna ditt oroliga sinne)
Vill föresten "föra ljuset vidare".. Ljuset i detta fallet heter Friska Viljor. Ett helt underbart band som Mr Emil Lax tipsade om. Friska Viljor
Dagens låt:
"You're not funny, Tom. You're fat, and look as though you should be, but you're not."
Musikens påverkan på våra handlingar..
Jag satt som den fridfulla skolpojke jag är på soffan bredvid mina klasskamrater under tiden de satt och gjorde skolarbete.. (Man kanske undrar varför inte jag gjorde det.. Det får du fortsätta undra, för jag tänker inte svara på det)
Men hur som helst satt jag med benen i kors och lyssnade på musik på högsta volym på de hörlurar jag snodde av min far. Låten som skrålar in i mitt hörselcenter heter Yellow och de som är ansvariga för det lilla mästerverket heter Coldplay. Som alltid när jag lyssnar på Coldplay så stängde jag av omvärlden. (min egna värld är bäst helt enkelt)
Nu kommer det väsentliga.. Jag hade nämligen kommit förbi låtens intro och lyssnade för ögonblicket på orden:
"I came along I wrote a song for you And all the things you do And it was called Yellow"
Medans dessa orden gjorde sin exit från mina hörlurar lade jag inte särskilt stor vikt på låten. (Den mest bara var där i bakhuvudet) Jag hade nämligen tankarna åt annat håll. (Lite äckligt är det) Jag satt nämligen som mest och funderade på om jag skulle bita av mina naglar eller inte.. Jag bestämde mig då att det sociala forumet jag befann mig i gjorde att det inte lämpade sig (dvs att jag befann mig i ett socialt forum över huvudtaget) But little did I know...
Musiken trappas nämligen upp och bygger upp för en refräng... Jag känner undermedvetet av en musikalisk spänning.
Dessa ord har blivit sjungna:
"So then I took my turn Oh what a thing to've done And it was all yellow"
NU!! Nu hörs körernas högtidliga stämmor, och jag finner mig själv föra handen mot munnen.
"Your skin Oh yeah your skin and bones Turn into something beautiful And you know You know I love you so You know I love you so"
Nu har jag kortare naglar....
Jag inser nu hur mycket musiken kan påverka oss, vare sig vi vill eller tror det. Ganska intressant.. (Och det var ganska kul att få den högtidliga känslan medans jag satt där och bet..)
Det var LYCKA!
Dagens låt:
"Well, I have all your equipment in my locker. You should probably come get it cause I can't fit my numchucks in there anymore."
Älskvärd låt
Låten i fråga är SÅÅ älskvärd att jag faktiskt ska tillägna ett helt inlägg åt att bara få dig att lyssna på den och kolla på texten.. Så här kommer namnet på den:
(Lyssna på den!!!!!)
Nedan följer texten. Titta på den när du lyssnar på låten. (ett måste!)
Enjoy!
"Through mostly vacant streets, a baker from the outskirts of his town
Earned his living peddling sweets from the ragged cart he dragged around.
The clever fox crept close behind, kept an ever-watchful eye
For a chance to steal a ginger spice cake or a boysenberry pie.
Looking down was the hungry crow, "When the time is right, I'll strike
And condescend to the earth below and take whichever treat I'd like."
The moment the baker turned around to shoo the fox off from his cart,
The crow swooped down and snatched a shortbread cookie and a German chocolate tart.
Using most unfriendly words that the village children had not yet heard,
the baker shouted threats by canzonette to curse the crafty bird.
"You rotten wooden mixing spoon! Why you midnight winged racoon!
You better bring those pastries back, you no-good burned-black macaroon!"
The fox approached the tree where the bird was perched, delighted in his nest.
"Brother Crow, don't you remember me? It's your old friend Fox with a humble request.
If you could share just a modest piece, seeing as I distracted that awful man."
This failed to persuade the crow in the least, so the fox rethought his plan.
"Then if your lovely song would grace my ears, or to even hear you speak,
Would ease my pains and fears." The crow looked down with a candy in his beak.
"Your poems of wisdom, my good crow, what a paradise they bring!"
This flattery pleased the proud bird, so he opened his mouth and began to sing:
"Your subtle acclamation's true! Best to give praise where praise is due.
Every rook and jay in the Corvidae's been raving about me too.
They admire me, one and all. Must be the passion in my caw!
My slender bill known through the escadrille, my fierce commanding claw!"
I got a walnut brownie brain, and molasses in my veins,
Crushed graham cracker crust, my powdered sugared funnel cake cocaine.
Let the crescent cookie rise. These carob colored almond eyes
Will rest to see my cashewed princess in the swirling marble sky.
Will rest upon the knee, where all the visions cease to be
A root beer float in our banana boat across the tapioca sea.
When letting all attachments go, is the only prayer we know,
May it be so, may it be so, may it be so, oh."
Earned his living peddling sweets from the ragged cart he dragged around.
The clever fox crept close behind, kept an ever-watchful eye
For a chance to steal a ginger spice cake or a boysenberry pie.
Looking down was the hungry crow, "When the time is right, I'll strike
And condescend to the earth below and take whichever treat I'd like."
The moment the baker turned around to shoo the fox off from his cart,
The crow swooped down and snatched a shortbread cookie and a German chocolate tart.
Using most unfriendly words that the village children had not yet heard,
the baker shouted threats by canzonette to curse the crafty bird.
"You rotten wooden mixing spoon! Why you midnight winged racoon!
You better bring those pastries back, you no-good burned-black macaroon!"
The fox approached the tree where the bird was perched, delighted in his nest.
"Brother Crow, don't you remember me? It's your old friend Fox with a humble request.
If you could share just a modest piece, seeing as I distracted that awful man."
This failed to persuade the crow in the least, so the fox rethought his plan.
"Then if your lovely song would grace my ears, or to even hear you speak,
Would ease my pains and fears." The crow looked down with a candy in his beak.
"Your poems of wisdom, my good crow, what a paradise they bring!"
This flattery pleased the proud bird, so he opened his mouth and began to sing:
"Your subtle acclamation's true! Best to give praise where praise is due.
Every rook and jay in the Corvidae's been raving about me too.
They admire me, one and all. Must be the passion in my caw!
My slender bill known through the escadrille, my fierce commanding claw!"
I got a walnut brownie brain, and molasses in my veins,
Crushed graham cracker crust, my powdered sugared funnel cake cocaine.
Let the crescent cookie rise. These carob colored almond eyes
Will rest to see my cashewed princess in the swirling marble sky.
Will rest upon the knee, where all the visions cease to be
A root beer float in our banana boat across the tapioca sea.
When letting all attachments go, is the only prayer we know,
May it be so, may it be so, may it be so, oh."
Tristess.. Dagens i-landsproblem!
Är inte tristess en av mänsklighetens mest meningslösa och bortslösade känslor?! Den grundar sig i ren brist på motivation att göra något åt känslan i fråga.. Det är ju väldigt sällan man faktiskt lider av "obotlig uttråkning".. Det enda människor orkar lägga energi på när de är utsatta för sin egen "bristande motivation" är att klaga på den(!?)
.
.
Jag menar speciellt i samhället som vi sitter fast i.. En av de största marknader som finns är ju just tristess-förstörelse! Filmer, musik (i alla dess fantastiska, till dess mest dråpliga former) , teater, Liseberg, hobby´s, spel... osv. Så misslyckat alltså! Jag kan ju inte säga att jag hållt mig borta från denna marknad. Men ÄNDÅ så befinner jag mig nu i ett tillstånd av tristess!!! Får man inte ta och kalla det ett misslyckande från underhållningsbranschen?!
.
.
Men det är nog faktiskt som min mamma alltid sa till mig när jag hade tråkigt som liten. "Om man inte har tråkigt, så kan man inte ha roligt" (Haha, jag fattade aldrig logiken i det uttalandet..) Men det är ju verkligen sant. Vi i bortskämda västvärlden är så bortskämda med underhållning att vi finner oss i ett ekorrehjul. Ju mer energi vi lägger ner, desto mer krävs för att underhålla hjulets rörelse (Dvs våran törst på stimulans av våra skrattmuskler..)
.
.
Så nu har de vart de vill ha oss.. Vi kommer aldrig sluta lägga pengar på det som har visat sig bli det enda som kan underhålla oss. (Vilket blir väldigt tragiskt för mig som inte har några pengar!!!) Nej fy på det!!!
.
.
Så därför ska jag ha tråkigt nu. (Men jag ska banne mig klaga på det.. Det är ju trots allt mitt enda nöje nu när jag har tråkigt.) Och när jag ska ha kul så ska jag använda min egen fantasi! (Inte någon annan högbetald kostymnisses sådan) Jag ska LEKA på riktigt! Emil, ska vi leka riddare i skogen precis som när vi var små?
.
Mina lekkamrater..
.
Nu hoppar jag av ekorrehjulet!
.
.
Dagens låt:
Joe Purdy - I Love The Rain The Most
.
.
"There is a world outside La Mancha. There is a great elsewhere, my neighbor. And there we may both find fame and fortune."
.
(Ironiskt att jag citerar film, och tipsar om en låt efter det inlägget..)
Pengar. Para. Raha. Cash. Dinero. Soldi.
Jag använde lexikon för att skriva titeln.
Ibland så känner man bara att verkligheten kommer med en taggig järnhandske och ger en en riktigt saftig örfil.. (Hände mig precis.. Tyvärr är det inte första gången min "kind blir öm" av verklighetens elakheter.) Jag sitter och läser vad som händer i mina vänner liv (Nu för tiden så umgås man ju genom korta koncisa meddelanden som "skriks ut i det offentliga rummet" (Likt detta inlägg) Dvs, jag läste Emils och Linus bloggar..) %% Hur som helst så ser jag där hur de ska till Kent nu snart...
.
Grattis vill jag då säga till er små b@jskorvar! Jag menar det! Jag hatar PENGAR!!! Det är så dumt! (Jag vet inte, men jag misstänker att mitt hat mot sådan valuta grundar sig i en skuld till min förfader på 5000kr.. Men jag vet inte (?!) *Pust)
.
Nu är det inte så att jag över huvud taget fått frågan om jag vill följa med (Vilket är en fråga i sig.. VARFÖR EMIL?!) Utan jag bara blir frustrerad över hur beroende man är av pengar. Jag märker bara hur mycket jag går miste om i sociala upplevelser nu.. Haha! <-- (Ett tragiskt skratt)
.
.
Tänk dig fyra nostalgiska gamla farbröder i en bastu (Med handukar!! Inget snusk nu ditt äckel!!) De sitter där utmattade av årens påfrestningar. Men med var sin öl, svettiga anleten och ångan skymmande deras redan nästan helt obefintliga syn. Men det finns en anledning till att de vill sitta där tillsammans halvnakna.. De har underbara minnen tillsammans. De gick som unga på konserter, åkte på resor, träffade människor av alla dess karaktärer och gjorde allt det man ska göra som ung. De sitter där och skrattar och ser tillbaka med glimten i ögat.
.. Mika, Fred, Emil och Linus sitter där och kramas och har myspys (Dock otroligt manligt sådant!) Men vet du vem som inte är med? Jo det är Timothy!!! Han dog nämligen för han gjorde inget roligt som ung.. Han avled av "minnesbrist".. Inga roliga minnen där inte. Han var nämligen skyldig sin far 5000 kr... (Då har man inte råd med minnesvärda upplevelser)
.
.
..haha!! <-- Detta är fortsättningen på skrattet som påbörjades innan min lilla vision. (Visionen är avlösaren av skrattet) Så där har du det! Det är därför verkligheten bestämmer sig för att slå mig med öppen hand med jämna mellanrum... Dock kan det hjälpa att lyssna på bra musik när olyckan faller på. Tex, Grant Lee Phillips!!!
.
Grant Lee Phillips <-- Lista på spotify
.
"I fail to recognize the correlation between losing ten grand, hospitalizing Gorgeous, and a good deal."
.
